I går var jag på intervju för tjänsten som jag har berättat om. Intervjun gick jättebra och allting kändes bra. Jag fick mycket bekräftelse och de sa bland annat att Du ger ett väldigt bra intryck, du verkar öppen och lättsam, Du verkar veta vad du pratar om och Du är helt klart intressant för tjänsten.

Men efter att ha vart där var valet ganska enkelt. Jag bestämde mig nog redan på väg ut från kontoret att jag skulle tacka nej.

Redan när jag kom in i receptionen fick jag ett intryck av att det inte var min typ av arbetsplats. Allting kändes väldigt ordnat och tillrättalagt. En mycket korrekt receptionist tog emot mig och bad mig sitta ned. Människorna som passerade hade kostymer och portföljer och allt kändes väldigt Bussiness.

Det var försäljningschefen samt en till som intervjuade mig, och de var verkligen jättetrevliga, men det kändes ändå inte rätt. Tjänsten var dessutom mycket mera sälj än vad bemanningsföretaget hade beskrivit att det var, och sälj har jag jobbat tillräckligt med. (Bara några få veckor, men det räckte.)

Jag åkte hem med ett lugnt i kroppen jag inte känt på länge och desto mer jag lät det sjunka in desto bättre kändes det.

I dag ringde jag till bemanningsföretaget och sa att jag inte är intresserad av tjänsten. Jag har suttit och kollat runt lite på de kurser jag ska läsa i höst och jag känner mig riktigt peppad!

Jag har funderat en hel del de senaste dagarna på hur jag ska göra. Om jag ska plugga eller jobba. Det lutar nog mer och mer åt att jag vill plugga. Jag har räknat noggranna budgetar och kommit fram till att jag kan leva på csn-lånet och kanske t.o.m. få lite över, och sen om jag frilansar med så kan jag spara de pengarna.

Dessutom om jag börjar plugga och ser att jag får för lite pengar över varje månad, så kan jag ju söka ett jobb och hoppa av. Eller ta ett extrajobb om jag får tid över till det.

Om jag i stället börjar jobba och ångrar mig efter ett tag kan jag ju inte börja plugga mitt i terminen.

Jag har beslutsångest. Jag vet inte om jag ska plugga eller jobba i höst. Om jag bara går efter vad som är roligast, vad jag helst vill, så vill jag plugga. Jag har sökt och kommit in på ett antal distanskurer i webbdesign/programmering. Jag vill plugga det hemifrån samtidigt som jag ska försöka frilansa mer och mer, bl.a. göra webbsidor och så. Det är vad jag helst vill göra.

Men samtidigt behöver jag spara ihop 8000:- till en flygbiljett till Australien i januari, och det kan bli svårt om jag ska leva på csn-lån. Det beror ju på hur mycket jag kan frilansa och tjäna på det, men det är så svårt att veta i förväg hur det kommer att gå.

Jag ska på en intervju nästa vecka för ett kundtjänstjobb och jag tror jag har stora chanser att få det, men jag vet inte om jag vill ha det. Jag har ju inte trivts så jättebra hittills när jag har haft heltidsjobb, det har vart kul ett tag sen har jag tröttnat. Tror inte 8-17 jobb är min grej, jag behöver frihet. Men jag behöver ju pengarna…

Nu är det bara några timmar kvar till semester!

Det beror ju iofs hur man ser på det. En pessimist skulle säga några timmar kvar till arbetslöshet. Men jag har ju valt att vara ledig några veckor nu, medvetet bara sökt jobb som börjar från augusti och framåt, lite semester måste jag ju få ha!

Jag har inte direkt någon stor uppgift att jobba med, ingen deadline. Sitter bara och småpillar lite. Det kryper i benen och jag har svårt att sitta stil. Tittar ut på den soldränkta gatan nedanför, och sen på klockan. Planerar när jag ska börja plocka undan på min plats, lämna tillbaka datorn, tittar på klockan igen, räknar timmar, tittar på turesterna ute i solen…

Bara några timmar kvar, sen tar vi tåget till Eskilstuna jag och Rasmus. I kväll blir det mat och öl på Olearys med ett gäng kompisar, i morgon är det 25-årsfest, ska bli riktigt kul!

Vad hittar du på i helgen?

På Forum för levande historia där jag jobbar nu har vi en utställning som heter (O)mänskligt som handlar om rasbiologi i Sverige under början av 1900-talet, hur människor sorterades och diskriminerades. Till projektet finns det en blogg som jag tycker är fantastiskt bra!

Läs (O)mänskligt-bloggen här!

Bloggen tar upp frågor om diskriminering, normer och människorsyn för att belysa hur sorteringen av människor fortsätter.

Många av inläggen är från gästbloggare som berättar hur de själva blivit sorterade eller diskriminerade, och besökare kan själv skicka in sina egna historier. Det gör att innehållet blir väldigt bra, de som skriver gör det för att de har någonting de verkligen vill säga!

I bland får jag en obehaglig känsla av att jag inte har en aning om vad jag vill göra med mitt liv

Jag blir sjuk uttråkad av att sitta på ett kontor 8 timmar om dagen oavsett hur kul arbetsuppgifterna än är. Jag känner att dagarna tar slut aldeles för fort, och det käns inte som att jag gör nåt meningsfullt med min tid.

Jag tänker att jag vill ha eget företag, bestämma helt över min egen tid.

Sen tänker jag på de perioder när jag varit arbetslös. Jag har fullt upp med allt från att leta jobb och ta frilansuppdrag till att fixa och göra fint i lägenheten, pyssla, baka och hålla på. Och jag känner mig så sjukt rastlös. Behöver komma ut, träffa folk. Behöver en arbetsplats att gå till och fasta rutiner.

Jobbar jag med något fysiskt som ex när jag var på IKEA känner jag att jag får för lite stimulans och vill vara på ett ställe där jag får tänka mer, vara kreativ, skapa och så vidare. Har jag ett jobb där jag sitter vid en dator hela dagarna känner jag att jag vill göra något fysisk, där man inte behöver tänka så mycket men får använda kroppen.

Det är som att vad jag än gör så längtar jag alltid efter något annat, ofta efter raka motsatsen. Och jag får den där obehagliga känslan av att jag aldrig kommer hitta något som känns rätt.

Senaste halvåret har jag hoppat runt mellan diverse extrajobb och samtidigt sökt ett hundratal jobb, så tankarna kretsar ganska mycket kring vad jag vill göra.

Min syster skrev ett intressant blogginlägg häromdagen, och framförallt de första raderna fick mig att fundera.

“Frågan som alla ställer, Vad ska du bli? Jag hatar den. Alla är så inriktade på att man ska lyckas, att man ska få ett jobb efter man pluggat klart osv.”

Vi växer upp och lär oss att man ska “bli någonting”. Man ska välja ett yrke och satsa allt för att nå dit och sen ska man jobba med det resten av sitt liv och vara lycklig för att man har lyckats. Redan vid 15 års ålder(!) ska man välja vad man ska göra resten av sitt liv. Eller åtminstone vad man ska utbilda sig till under de närmaste 10 åren. Det är ju helt galet!

Ungefär vid 5-årsåldern börjar barnen att bestäma sig för att de ska bli polis, frisör eller doktor när de blir stora. Och jag har träffat många upp mot 30 som säger att “jag vet fortfarande inte vad jag ska bli” Från att vi är fem till att vi fyller 30 eller kanske 40 går vi omkring och “ska bli någonting”.

Jag vägrar! Jag ska inte bli någonting. Nästa gång någon frågar mig vad “jag ska bli när jag blir stor” ska jag svara att “Jag ska inte bli, jag är. Jag är Frida och just nu gör jag det här i livet, om fem år gör jag antagligen nånting annat”

Jag ska lära mig att leva mer här och nu. Det är sånt man säger, jag har sagt det många gånger förut, “Jag ska försöka vara mer här och nu, mer medveten, mer närvarande” Men den här gången är det på riktigt. Jag ska göra det som känns bra för stunden, och vad jag jobbar med om fem år har jag ingen aning om och vill inte veta heller. Jag säger som Agnes i Fucking Åmål “Jag är hellre lycklig nu än om 25 år!”

Inte nog med att det är en 4-dagars-vecka, vi har inte haft något internet under hela gårdagen och halva förmiddagen, så det är väldigt lugnt på jobbet! Många här har barn som har påsklov så jag tror de har tagit ledigt, plus att många jobbar hemifrån när vi inte har haft nåt internet, så det är väldigt tomt här.

Jag har knappt nåt att göra alls, men jag klagar inte, för de vill ändå ha kvar mig här några dagar till :) och på måndag ska jag på intervju igen, så vi får se vad som händer då.

För övrigt så njuter jag av ljuset och våren som är på väg! Planterade om mina blommor häromdagen och sopade rent balkongen och gjorde i ordning lite där. Snart så kan man nog sitta därute och ta en fika när solen ligger på, längtar!

Jag är riktigt trött just nu. Eller just i skrivande stund är det bra, lugnt på jobbet och strålande sol utanför. Men överlag så är jag riktigt trött. Det tär på krafterna att jobba 50 timmar i veckan och samtidigt försöka hitta ett jobb (eftersom båda de jag har tar slut snart).

Jag har vart på intervju för ett jobb som jag verkligen vill ha, det börjar redan på måndag, och jag får veta nu i dagarna om jag får det. Annars är det naturskyddsföreningen som gäller två veckor till, sen får vi se vad som händer.

Är så trött på att ha en massa tillfälliga jobb nu, vill ha nåt som jag vet varar mer än ett par veckor. Det jag allra helst skulle vilja ha är en paus. Ett besked om att jag får ett fast jobb om en månad och en paus fram till dess, det vore helt underbart! Men det går ju inte… jag måste ju ha pengar så jag kan betala hyran och köpa mat.

Jag jobbar på för fullt. Som jag skrev tidigare så har jag fått ett kort vikariat, två veckor på Forum för levande historia som kommunikationsassistent. Jag gjorde praktik här för två år sen och det känns väldigt kul att vara tillbaka :) Samtidigt fortsätter jag mitt kvällsjobb som telefonförsäljare. Jag ska ju jobba minst tre pass i veckan där. Vissa dagar blir långa, i går jobbade jag åtta timmar här, slängde i mig lite mat och åkte vidare och jobbade fyra timmar till. Jag var riktigt trött i morse, men det är kul okcså. Och så får jag ju pengar, något som jag verkligen behöver!

Har en liten paus men nu ska jag nog jobba vidare :) I kväll är jag i alla fall ledigt, första kvällen på länge som jag och Rasmus kommer laga och äta middag tillsammans, ska bli riktigt mysigt!